Jösses att jag ens vågar skriva det här när jag är en stor drama queen själv. Men jag har alltid undrat vart min fru fått sin dramatiska ådra ifrån. Hon kan slå i tån eller nudda nått som en annan bara tänker att det där var ingenting och skrika högt som om det gjorde bautaont om. Nu vet jag det är hennes mamma det kommer ifrån. Hennes mamma är fantastisk på så många sätt. Jag kan verkligen inte önska mig en bättre svärmor och mormor till sonen. Snäll och omtänksam. Fin på så många sätt. Men som sagt till och med solen har sina fläckar och det har varit lite mycket för henne nu på sista tiden. Min fru avgudar sin mamma så det är inte något jag kan lyfta med henne. Man får verkligen inte säga ett ont ord om hennes mamma. Vilket är förståeligt för hon är ju som sagt helt fantastisk på väldigt många sätt. I söndags hade vi familjemiddag hos frugans mamma och hennes mamma är lite orolig för vår jättestora hund runt sonen och tycker han är bufflig. Det är han inte. Han är klumpig ja, men det har han alltid varit. Han är så sjukt snäll och så himla försiktig runt sonen. Men han kan bli glad som alla andra hundar bara att han är enorm. Hon har kommenterat att han har blivit lite bufflig runt henne( svärmor) på senaste tiden. Men i alla fall eftersom hunden aldrig får följa med längre någonstans för ja, bagagen på bilen går det in en barnvagn och då får han inte plats vår älskade vovve så tänkte vi, vi tar med honom den här gången. Det kanske vi inte skulle gjort så här i efterhand. Frugans bror och hans tjej kom efter oss och hunden blev så glad när han fick ske dem för han älskar dem. Svärmor satt på golvet med frugan och sonen och vår hund råkade vifta med sin svans( som är jättestor)i svärmors ansikte och hon skriker rätt ut AJEEEEEE ÅÅÅÅH Det där gjorde JÄTTE ONT och typ föll i kull och höll sig på kinden. Han viftade i sonens ansikte med och sonen reagerade inte ens. Så jag tror inte att det var så farligt. Min fru fick sjukt dåligt samvete och vi pratade på kvällen och hon skämdes medan jag kände att jag tyckte det var överdrivet( men kan inte säga nått, det är ju svärmoderns upplevelse och inte min). Jag pratade med frugans brors tjej här i måndags och hon sa att hon och frugans bror hade pratat om det på kvällen och tyckt att svärmorn var en stor drama queen och frågat : Vad var det där? Så vi är ändå tre personer som kände att det där kanske var liiiite överdrivet. Men som sagt rädsla och att må dåligt i själen kan göra att man inte tål saker lika bra. Sen har jag en känsla av att hon inte tycker att jag och frugan “lyssnat” på henne angående hunden och att hon ville utgöra en “poäng”.

Men som sagt nu vet jag vad denna dramatiska ådra kommer ifrån.