Idag mår jag bra. Solen skiner och jag ska på kalas i eftermiddag. Flickvännens syster fyller år.  Jag har sovit någorlunda i natt och livet känns lite lättare att andas igenom.  Så jag är på bra humör. Det är nog mycket det där med ljuset och att se ut genom ett fönster till en klarblå himmel. Sedan tror jag det är att jag fick arbeta hemifrån igår och hade min fritidsaktivitet igår kväll. 

Jag såg en sak på facebook. Det stod att ” Du kan sakna något, utan att för den sakens skull vilja ha det tillbaka”. Jag förstår vad hen menade som skrev det. Men just idag så saknar jag inte mitt gamla förhållande. Jag har läkt lite mer och jag vill inte ha det tillbaka. Oftast när jag tänker på mitt gamla förhållande är när mitt egna beteende påverkar mitt nuvarande förhållande och att jag arbetar med mig själv för att kunna va “in the long run” med mitt nya. 

Jag är så tacksam över min skilsmässa. Det känns som att den håller på att göra mig till en bättre människa. 

Hur jag har blivit bättre då?

  1. Jag säger mer vad jag tycker.
  2. Jag försöker tänka mer på andra och inte bara göra för att jag får ja, inte nej nu för tiden.  Det gör att jag vågar säga ifrån.
  3. Jag har ett vemod i mig som jag inte hade.
  4. Jag är vuxnare. 
Advertisements

När livet blev lite enklare

Igår ringde jag och pratade med en av mina närmsta vänner. Hon är även nära vän med honom. Jag försöker låta bli att prata om honom med henne och med andra med. Det är min sorg att bära. Men igår pratade vi om honom( inte i närheten av min flickvän så klart, hon var ute och shoppade med sin familj).  

Hon sa så många kloka saker. Hon fick mitt hjärta att kännas helare. Läka lite. Jag brukar tänka på att det är ett liten plätt i taget som får läka. Hon förstår för att hon är hans vän och vet hans styrkor och svagheter. Så hon känner honom. 

Hon sa att jag kanske sörjer bästa vänskapen. Han var ju den närmsta jag hade i 13 år. Så det kanske är det man sörjer. En förlust av en vänskap. Det är nog det jag gör. Han och hans familj var mitt sammanhang under alla år. Jag försakade min familj för honom och en del av mina vänskaper genom att flytta.  Och att jag sörjer att jag helt blivit utesluten från det jag var i 13 år. Men det kändes skönt att höra att hon tyckte han var vendictive. Att han inte är okej fortfarande. Det gjorde nått helare inom mig. Så idag mår jag bättre. 

Regnet öser ner och molnen ligger så tungt över staden jag bor i så att jag som sitter på andra våningen och jobbar får se genom en regndimma. Så tunga är molnen. Regn skapar alltid en vemodighet hos mig.  Men natten har varit tuff och jag har vaknat tusen gånger känns det som och både jag och flickvännen var ytterst griniga den här morgonen.  Jag vill läka. Hur läker man? Hur låter man tiden gå? Hur får man livet att gå vidare när själen är trasig. 

Jag har svårt att få ihop det här med att jag är lycklig och sörjer samtidigt.  Det går i vågor och sköljer över mig. Lyckan sköljer också över mig. Jag har slutat vara så förvånad över att hon faktiskt lyssnar på mig. Nu är jag mer ledsen över att jag är färgad över min bakgrund och att det drabbar henne.  Att hon får va den som får ta hans skit. Jag tror det blir bra. Jag ska vara ensam en stund idag för hon ska iväg och shoppa med sin familj. Det ska bli så skönt att vara ensam. Ensam i regnet. Jag ska ut och gå, krypa upp i en soffa och sedan laga lasagne. Det ska bli skönt. Skönt att få fundera och va ensam lite. 

Jag behöver det.  

Idag avföljde mitt ex mig på alla sociala medier. På ett sätt känner jag mig fnittrig över det. Jag tog det inte alls lika hårt som när hans familj tog bort mig en efter en under året som gick. Vad konstigt det är att inte ha en kontakt med en som varit i mitt liv under så många år. Som jag nästan varit varje dag med.

Men samtidigt det kanske är bra med. Ett sätt att faktiskt sluta vara arg på honom. Alltså jag är inte arg varje dag. Men bara när de gör nått som jag ville göra med honom men han inte med mig.

Men det var en spännande upptäckt att han avföljt mig och att jag inte kände mig ledsen över det.

Det är en så konstig känsla. Den där rivigheten i bröstet. Att liksom vara arg på en själv och att man stannade så länge i nått dåligt. Och att man önskar man kunde ha släppt det. Och släppt det länge. Men det gjorde jag inte. Men nu känns det bättre. Det här gått över ett år. Och jag känner att jag hoppas han behandlar sin nya bättre än han gjorde mig.

En sak som jag är väldigt mån om är att jag och min flickvän inte ska hamna i samexistens utan verkligen leva ihop. Med det menar jag inte att man ska göra allting tillsammans och inte få ha separata intressen. Men att sina separata intressen inte ska konsumera en så himla mycket.  

En sak som jag funderar på är om hans sätt att fråga sönder mig och köra över mig gör att jag bara gör utan att fråga och på så vis kan kännas okänslig för min flickvän. Jag säger inte att det är hela sanningen utan en del av den. Jag går på i ullstrumporna och bara gör utan hänsyn för att jag tidigare i mitt liv inte fått om jag inte gjort för att jag blivit urpratad från att göra det. Och det är rätt så himla taskigt av mig mot henne. Så nu ska jag reflektera lite och tänka på det för jag gör henne ledsen och besviken när jag gör så här.  Så nu får jag tänka efter. Hur gör man ? Hur visar du omtanke på ett annat sätt? Jag möblerar ju om i min hjärna. Det tar tid. Och jag kanske är hård mot mig själv för att jag vill att det ska va bra för båda det här. Och vi lär ju trots allt om varandra. Men det känns som att jag har ett större ansvar. För hon är yngre och ändå så stark i sig själv.

Så vad är viktigt för dig? Hur visar du omtanke om den andra?

Det kvinnliga begäret

Nu ni, kommer jag tillbaka till det här med sex igen. Eller nej, till förhållandenormen kanske man ska prata om. Jag följer ju en del lesbiska kvinnor på instagram och även feminister och de pratar jämt om det här med lesbiskt begär och att det skiljer sig från heterobegär och jag har aldrig fattat dealen. 

Men ! Häromdagen så läste jag en grej och då trillade poletten ned vad lesbiskt begär är och hur den är annorlunda från manligt och kvinnligt begär. Eller nej, det är egentligen manligt begär. Så här. 

I heteronormativa begäret så är ett begär bara sex. Det är det största i ett förhållande och det är oftast det och pengar som blir den största snedvridheten mellan män och kvinnor och det som ger mest dåligt samvete, bråket och det där onda som tynger ner hela förhållandet. Jag vill mer än du alltid. Det är ju oftast kvinnan som får säga nej. Vem har inte fått höra: Men om du inte vill, kan du väl suga av mig. Så att mannen får njutning. Det är naturligt med att mannen får oralsex  som förspel eller för att få “slippa ” ha sex. Men inte alls samma om det är kvinna då blir det bara lite grann och sen är det över.  Nåväl nu hamnade jag i sexträsket när det skulle handla om begär.  I heteronormen är begär manlig njutning. Men vad är att njuta för en kvinna? Jag njuter mer av annat en god chokladbit, en klunk av favoritdrycken, någon som masserar mina axlar. Alltså njutning kan va en bra podd. Det är ibland sex. Men inte alltid. 

Men i ett annat slags förhållande som mellan kvinnor. Där är sex inte en del av begäret.  Eller det kanske det är men det innebär så mycket mer. Ett kvinnligt begär, ett lesbiskt begär är så mycket mer. Det är en stämning. Alltså det handlar om en själv och ens egen hjärna.  Att allting ska stämma i livet i stort för att man ska vilja ha sexuell njutning. 

Det är att sex inte sker så himla ofta. Kanske någon gång i månaden max. Eller det kanske det gör för andra kvinnor. Bara att jag inte är en sådan  ska jag inte anta att andra är inne med sex jämt. Jag som persontycker det är väldigt skönt att det inte är ofta. Begäret handlar om något annat om vad man behöver i vardagen. Hur städat det är i hemmet. Hur  man visar omtanke om varandra.  Det är begär. Sex är liksom inte så himla viktigt.  Det är mer annat som är det som gör att det blir hett. Inte en kroppsdel. 

 Ett exempel: Jag var på kryssning för några veckor med ett heterosexuellt par i rummet bredvid som vi inte kände och vi tog oss in i hytterna samtidigt eftersom alla boardar samtidigt så vet vi att de kom samtidigt som oss in i hytten. Så fort vi, jag och min flickvän kom in i rummet så började vi ta av oss skorna, gå på toa och sedan försöka slappna av. Heteroparet de började med att “inviga rummet”.  Det hördes om man säger så. De var medelålders. Jag fnissade för mig själv och tänkte så typiskt streighta.  För det är så man ska göra när man kommer in i ett nytt “hem” som i hotellrum, lägenhet, hus, m.m. Man ska sexa in rummet när man är man och kvinna. Medan kvinnor fungerar annorlunda egentligen. Vi vill mer att allt annat ska klaffa. Alltså det ska va avslappnat, städat, fint, i bra stämning, lagom pigg, ens todo list ska va under kontroll.  Man ska själv känna sig fräsch och må bra i själen och kroppen. Det är så mycket som ska stämma för att en kvinna ska egentligen vara tänd och känna yes! Lets do this ! och inte bara ska ställa upp. Nu tror ju jag att de i rummet bredvid ville. Men för mig är det så typiskt hetero. Då är det pang på röbetan fast man är slut efter en lång bussresa. Rummet känns väldigt spartanskt och inte så fräscht och man vill egentligen bara ta det lugnt. Ja, då ska sex in i biten. SÅ hetero. 

Alltså manligt och kvinnligt sex är så himla standardiserat.  Man “vet” vad som ingår.  Lesbiskt begär. Är inte sex. Lesbiskt begär handlar om att man skapar sin egen mall. Man tänder på handling och inte på en kropp.  Man respekterar gränserna hos varandra och tänjer inte dem.  Man är väldigt inlyssnande och känslig.  Men är begär alltid detsamma som lika med sex. Jag tycker inte att det är det. Ett begär det är mer än kroppslighet. Det är mer än den fysiska nakna akten. Ett begär för mig är mer ett behov. Ser du mig, ser du vad jag har för behov. Ser du vad jag har för grundläggande värderingar. Inte bara som att jag vill låna din kropp och ha den runt min ett tag samtidigt som du får låna min kropp och vi är nära varandra. Utan ett begär är mer. Ett begär, ett kvinnligt begär är ju det där med att respektera hemmet, respektera sömnbehov, kunna läsa av vad behöver du just nu. Är det att få va i fred. Eller kan det vara att få gå ut och göra nått. Eller är det något helt annat. Det som är viktigt för mig är inte viktigt på samma sätt mellan kvinna och man. Där är begär sex.  Hos en kvinna är begäret så otroligt mycket mer än det.  Så där föll poletten ned. Att nej, begär är inte sex. Begär är vad jag har för behov i livet  just nu.  Det var en väldigt bra insikt att få.  

Hoppas ni fattar detta svammel som jag försöker förklara.  

Funderingar kring ilskan

Nackdelen med att skriva anonymt är just det att jag inte riktigt kan gå in i detaljer på vad som hänt. Vad som faktiskt påverkar, för då finns chansen att jag faktiskt avslöjar vem jag är och han är och hon är. Vilket är något jag inte vill med denna blogg. Det kan då kännas hattigt och svårt för mig.

Jag funderar rätt mycket på det här med ilskan jag känner. Och att jag är arg på honom. Jag har kontakt med honom ibland. Han berättade sist att han och hans nya fästmö( ja, de har förlovat sig) ska börja köpa en lägenhet, en större. Det kan göra mig så himla arg. För jag har ju betalt av hans skuld. En skuld han har åsamkat mig. På en kredit i mitt namn. Men jag visste verkligen inte att han hade använt kortet för det var han som betalade räkningarna. Och ja, det kanske är fel av mig att han hade tillgång till min bankdosa och mina bankuppgifter. Men jag hade ju ingen anledning att inte lita på honom efter så lång tid.

Därför kan jag bli så jävla arg att han som spenderat så mycket av mina pengar och att jag aldrig kunnat göra något för han har redan köpt saker för dem ska köpa en lägenhet. Det här handlar alltså inte om henne. Även om hon kanske får skörda frukterna av det jag sådde. Men vet du. Om han behandlar henne bättre än mig är jag glad för hennes skull för jag är lite orolig för henne. Att hon också ska gå därifrån barskrapad om 15 år.

Nåväl. Jag känner bara att de där 35 000- 40 000 som jag och min flickvän har betalt av på ett år som hindrat oss i vårt levande hade jag kunnat lägga på så mycket bättre saker. som att ha råd att ha semester i somras. Eller en fin buffert. Eller  en diskmaskin. Ja, ni fattar. Livet som sådant. Därför kände jag bara hur det kokade i mig lite granna när han berättade det där för mig.

Det är nog därför jag inte vill ha så mycket kontakt med honom. För att jag känner mig så himla, himla utnyttjad, överkörd.  Att han inte respekterat mig över huvud taget utan bara gjort som han velat under så många år och jag har stått ut. För vad? Vilken orsak? Det är nog det jag är så ledsen över. Att jag tillät mig att bli så illa behandlad. Och att hans vänner och familj ser han som the golden boy som var så snäll mot mig och jag är stora stygga vargen som lämnade honom. Som skickade bort honom. Som inte stöttade honom när en nära dog. Som inte … Det vet fanemig inte ett skit. Jag försörjde honom helt under nästan ett års tid. Han hade ingen inkomst. Jag skötte hemmet för att han “tagit hand om mig” när jag inte kunde ta hand om mig. Fast när jag tänker på det så gjorde han inte det alls. Jag hade ju andra där istället för honom.  Under min svåra tid. Och ändå stannade jag av dåligt samvete. När han sa: Jag tog hand om dig så nu får du göra x,x,x,x( städa, laga mat, tvätta, göra allt hemma m.m.) så svalde jag bara det och det gör mig så heligt förbannad.  Ja, ni märker. Och att han då skriver och berättar att de ska köpa lägenhet och jag och min sambo inte har den möjligheten( pga jag kunde ha lagt typ 35-40 000 i en buffert ) för sånt gör mig så arg.

För ett tag sedan kunde jag känna: Varför gör han det med henne och gjorde det inte med mig? När de var utomlands tillsammans och när jag ser dem gå ut och äta på restaurang och så där. Men det har släppt. Nu är jag argare över att han fortfarande hindrar mig att leva mitt liv på grund av ekonomin som ligger back. Alltså, ja, jag har betalt av skulden. Men det som jag kunde sparat på ett år fick ju gå till något annat. Han hindrade mig under det året att leva så där som jag ville leva. Och nu så känns det som att han snuvat mig på pengar inte bara under åren vi var ihop utan året efter. Och det påverkar mig idag och det är det jag är arg över.

Det har gått från: Varför inte under tiden jag var ihop till jävla idiot varför påverkar han mig fortfarande!  Typ så och då är det ju inte ekonomiskt längre. För det kan jag inte göra nått åt. Men känslomässigt med henne påverkar han mig genom mina rädslor för hennes och mitt förhållandes väg.

Ja, ni fattar det är komplicerat det här med tiden efteråt med.