Jag har sådan panik över att snart är det mars och jag måste börja jobba den 1 april. Det känns som att jag går sönder. Ja, jag behöver söka mer jobb men det är svårt att få till det. Jag tvivlar på mig själv. För som min terapeut sa. De har ju skavt bort vem du är på jobbet och all din säkerhet. Ja, så är det. Och lyckas jag inte få jobb så måste jag ju gå tillbaka.

Jag har varit på två intervjuer och inte gått vidare. Ett av jobben ville jag inte ha. Det andra jobbet kände jag att jag verkligen ville ha men då hade jag för lite ekonomi. Men som sagt. Rätt jobb får väl komma tillbaka till mig någongång. Det kommer nog trilla ner i knät. Kanske.

Annars får jag jobba på och söka och hoppas på bättre tur till hösten. Där inte arbetsgivare har emot mig att jag just nu är föräldraledig. Vilket inte borde vara ett problem egentligen. Men ja, jag hoppas verkligen att det går vägen.