Vetskapen att jag kan gå. 

Åh vet ni. Jag är så glad över min popcornlya. Han har skällt på mig när jag var där. Så jag fick så mycket ångest ayy jag ställde mig och diskade och lagade mat. Fast jag inte bor där. 

När han stod där och gapade kände jag bara : Nej, jag behöver inte det här längre. Jag kan gå hem! Jag gick inte hem. Men bara tanken att jag kunde ha gått hem var stärkande. Och visst. Jag var inte tillräckligt stark att gå då. Men bara vetskapen om att jag har börjat tänka tanken kanske kan leda till att jag går hem nästa gång. Att jag inte måste stå ut med att bli skälld på. Jag kan göra annat. Jag kan välja bort. 

Och det är klart man ska kunna bråka i förhållanden det är inte det jag säger. Men när man blir skälld på för att någon är taskig mot en det är en annan femma. Då kan jag gå. 

När man upptäcker för att man är utanför. 

Jag börjar se mig själv utan man. Jag vill inte förlora honom som bästa vän. Men jag ser mig själv mer och mer utan man. 

Mer för att jag upptäcker att det går utan honom. Att jag tycker om att ta hand om mitt hem för min skull. Inte för att jag får skäll för honom. Eller att han väntar ut mig så jag gör det. För att jag inte klarar av att vara lika envis som honom. Vet du hur skönt det är att aldrig ha ett diskberg. Okej jag har inte bott där så länge. Men jag har diskat varje gång jag lagat något. Det är som att det inte blir på samma ” vänta ut tills någon av oss gör det” spel. För han vinner alltid för han kan vänta till all disk i skåpet är slut. Det är skönt att veta att jag bara har mig att ta hand om. Jag vet inte. Det där vardagsskavet är det som sliter fruktansvärt på en när man inte har det andra i förhållandet som man behöver få för  att må bra. När det saknas det där vitala. 

Jag önskar att jag kunde sätta fingret på vad det är som gör att man inte längre vill stå ut med det dåliga i ett förhållande. När älska inte längre räcker. Men jag är där. Jag är där när älska inte längre räcker. Jag vill ha mer av en partner än det jag får. 

Doften av mig 

Jag har inte jättemycket kvar att plocka upp i popcornlyan. Det som har stört mig är att den har luktat så himla konstigt.  Tänk att doft gör så otroligt mycket för att man ska trivas. Men idag ändrades det,  när jag varit och slängt soporna och kom in i popcornlyan så var det som att det luktade mig och då blev allting bra och kändes som hemma. Det var en skön känsla. 

När jag bodde med min man var det en doft av mig och honom som blandades. Nu är det bara av jag. Den jag är som luktar. Och jag luktar just nu yes och citronajax. 

Det är så skönt att få plocka upp allting. Att få bara vara mig. Sätta saker där jag vill ha dem. Forma mitt. Jag är så glad att jag inte har slängt de tomma sopsäckarna som jag har haft kläder i, för de använder jag för att slänga skräp i och gå ner med i slutet av varje dag. Jag försöker hålla ordning i min lilla etta för att skapa en ordning i min själ. Det är inte lätt. 

Ett tag tänkte jag på att det är dumt att ta semester nu precis när jag flyttat. Jag såg framför mig att jag skulle vara som Bridget Jones och skråla “All by my self” med Celine Dion med vinflaskan i högsta hugg. Men jag har inte fält en tår hitintills. Jag har bara tyckt att det är skönt. Men jag tror att den värsta sorgen redan har varit. Den där jag hade när jag spenderade 1,5 månader grinade. Alltid, överallt och ingenstans. Men sånt där kommer i vågor. 

Mat i popcornlyan 

Jag har ätit själv för första gången nu. Jag fick köpa nya tallrikar för att kunna mikra. Allting jag äger har guldkant och skulle orsaka blixtrar i mikron. 

Jag trivs i popcornlyan. Huset är så där. Jag kommer nog avsky en granne. Som började spela musik kl 3.00 en natt. Men nästa gång så ska jag vara modig och säga till. 

Men lägenheten är så fin. Utsikten är fantastisk. Jag har två delar så gott som klara. Det är badrummet och köket. Vilket är skönt. 

Min man har gjort sig av med alla mina duschsaker hemma hos sig. Det gick fort. Jag trodde de skulle få vara kvar. Men inte. Han har skällt på mig flera gånger när jag kommer dit och hälsar på så att jag får ont i magen och vill gå därifrån. Han gör det inte lätt för sig. Eller det kanske är det han gör. 

Jag vet bara att jag är glad över min lilla lya. Jag är glad över att jag tog steget och gjorde det här. Att jag inte orkar bli skälld på längre. Så jag har som mål idag att packa upp ännu mer kartonger. Kartonger som skapar mitt hem. 

 

Idag är en bra dag. 

Vi har varit på familjerådgivning i hela 16 gånger. Det som har hänt är att jag hittat styrkan att bli särbo och flyttat. Min man han tycker inte det har varit bra. Vilket man kan förstå då han vill inte att jag ska flytta och nu har jag gjort det. Jag har sovit två nätter i min lägenhet. Resten hos honom.

Jag har skruvat på min byrå och andra möbler.  Sedan upptäckt att jag skruvat fel. Jag blev så deppig att jag gick hem till honom och hängde där istället för att behöva slå isär det jag skruvat fel. Men som sagt jag lär mig varje dag om vad som går och inte går. Jag blir starkare i själen och fattigare i plånboken. Ja. För oj vad dyrt det är att flytta. 

Jag upptäckte att jag inte har några tallrikar man kan mikra med. Så det fick jag införskaffa. Jag har fått köpa kryddor och mat. Det känns som min semester kommer gå fort i min popcornlya. För jag har så mycket att göra med hela uppackning. Skruva möbler. Skruva fel. Skruva om. Och så har jag folk som vill umgås. Vilket är fantastisk. Som ni märker idag är en bra dag. 

 

Ingen av oss kommer ändå härifrån levande. Så varför oroa sig så himla mycket. Var ett citat jag hittade på instagram. Det gick rätt in i hjärtat. Jag har oroat mig väldigt mycket genom åren. Jag har aldrig satt mig först. Men nu gör jag det. Jag är väldigt stolt över att jag flyttade. Jag är väldigt stolt över att jag vågar gå levande ur det här. Att jag väljer livet. 

Jag lever i vad som känns som flera hundra flyttkartonger. Men det är okej. Jag har ett mål idag och det är att skruva ihop min byrå. Helt färdig ska den bli. Det är som att varje skruv som blir i skruvad blir jag lite starkare. Att varje sak som kommer i ordning bygger jag även ihop mig. 

Jag tror man måste ge upp tanken på en sann stor kärlek. Utan att kär är ett val som man kan göra många gånger. Antingen att man väljer kärlek till samma person varje dag eller så väljer man någon annan och hoppas att den älskar en tillbaka. Just nu väljer jag kärleken till mig själv. Varje dag. Sen jag flyttade har jag inte lagat mat något alls hemma. Kanske för att det är torsdag och jag äns så länge packat upp kryddorna men inte kastruller och stekpannor och inte har annat än frukost i kylskåpet. Men jag äter min favoritmat. Jag har köpt lemonade som jag dricker. Jag andas. Jag skruvar och jag sover hela nätterna. Det är som att jag kan sova nu. Vilket är skönt. 

När man inte känner sig hemma någonstans

Jag frågade om han saknar att sova bredvid mig. Han sa att det gör han inte. Han är inte sån. Han har redan processat klart och  det gör han inte. Jag tror han ljuger för mig eller sig själv. Eller så är han lättad över att jag flyttade.

Min lägenhet luktar fortfarande konstigt. Det är nog för att den inte doftar mig än. Tänk vad sånt är viktigt. Att en lägenhet får lukta en själv. Dofter är viktigt.  Igår var jag och shoppade duschdrapperi, toarulllehållare, duschcreme, shampoo och balsam. Så nu kanske lägenheten kan få dofta mig. Jag må haft samma kläder sedan i lördags men jag duschar varje dag och byter underkläder. Jag hittar inte mina kläder än. Det är det som är problemet. Eller jo, jag har hittat men det är bara de som är fula. Som jag egentligen borde kasta eller göra mig av med.

En annan grej som försvunnit i flytten. Min himla rakhyvel. Har jag sagt att kläderna jag har är kontorsshorts och en topp. Men mina ben!  De blir ju hur lurviga som helst. Jag vet att det kanske inte är något som man ska bry sig om men jo, det gör jag faktiskt.

Jag tror det blir bättre när jag får mat i kylskåpet. Mat i frysen och kan börja laga mat. Att ju mer min lägenhet kommer i ordning. Desto bättre blir det. Jag tror också det här att jag lever utan internet och tv gör rätt stor skillnad med. jag har inte internet än och inte tv. Dels vet jag inte hur jag gör. Men det kommer jag nog komma på. Sedan vill jag inte ha det för då kommer jag att fastna i det och aldrig få klart min lägenhet. Eller jo, internet vill jag ha. Men jag hittar inte rautern jag köpte. Den ligger i en kartong. Tur att mobilen har internet och spotify och Acast. Vad sjutton skulle jag göra utan dem.

Det gjorde väldigt stor skillnad att få städat faktiskt och nästan en hel Ikea möbel på plats. Den möbeln kommer göra att jag kommer kunna stoppa in mycket av mina flyttkartonger in i de lådorna.

Jag bloggar inte bara. Jag skriver även dagbok hemma. Under den här processen med min man som faktiskt startade för över ett år sedan nu. Så har jag haft en rosa med guldränder och nu senast en svart. Men igår köpte jag mig en ny. En ny som ska till popcornlyan. Men jag vill inte skriva i den än. Jag vill skriva klart den svarta boken.
I den skriver jag allt jag inte vågar skriva här för att det kanske då kan tyda fram vem jag är.