Min del i att slitas itu.

Jag funderar rätt mycket på det här med kärlek. Matchning. Vad det var som jag föll för och vad det var som slet oss i tu.

Jag var väldigt ung när jag träffade honom. Jag visste nog inte så mycket om livet eller vem jag var. Jag visste inte att jag kunde ha en egen röst. En separation som ett särboskap är. Eller om vi nu gör slut och epitetet oss är över. Ja, det lär en rätt mycket om vem man själv är som människa.

Under många år har jag bara följt strömmen, för det har varit bekvämt. Jag har velat vara snäll. Jag har inte hört mig själv eller vad faktiskt jag tycker. Nu gör jag det. Det var som att det som slet itu oss faktiskt tog fram mig.

Det jag valde att inte se förut för att skygglapparna var på. Ja, det är borta nu. Det han säger om mitt hem tänker jag. Ja, tyck det då. Det här är mitt hem och jag har det som jag vill. Eller när jag är hemma hos honom och tänker jag behöver inte göra något åt dammet. För det är hans.

På nått sätt har den här månaden gett mig en liten, liten inre röst som jag har börjat lyssna på. Vilket är skönt. Jag har inte haft tid att känna mig ensam. På kvällarna håller poddar mig sällskap. Till middag en bok. Men jag är inte ensam alls just nu vilket är skönt.

Jag ser min del i att slitas itu och jag ser hans på ett mycket tydligare sätt. Det blir mer och mer klart.

Jag sover bättre med. Vilket är fantastiskt. För det har jag inte gjort tidigare. Visst jag sover inte bra. Men jag sover fortfarande bättre än innan.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s