Igår gjorde vi nått bara för min skull. Vi var på konsert. Han följde med och jag började känna att åh så här är det ju jag vill leva. Att han följer med på saker. Han undrade om jag inte kunde låta bli och flytta. Och att han kan betala min hyra uppsägningtiden. Jag kände där och då. Ja, jag stannar. Jag vill ju dig. Men sen vill jag inte heller det. 

När jag inser att det alltid är jag som ska betala, alltid jag som ska allt. Jag vill bli särbo och jag vill inte göra slut. Jag önskar att jag kunde bara svälja och gå vidare men jag vill inte det. Jag vill flytta. Även om jag sårar. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s