Att va arg. 

Han sa igår att han tror att jag inte vill skilja mig för att jag är rädd för att tappa tryggheten i honom. Att jag egentligen vill men inte vågar. 

Det kan vara så det är. Men saken är jag är så jävla arg på honom. Så himla arg. Så arg att jag spricker. 

Först kände jag en hopplöshet. Sedan blev jag ledsen. Och grät i flera månader. Efter det så kände jag en inre kraft och nu är det mindre än en månad kvar innan flytt. Och nu. Nu är jag arg. 

Jag är så jävla arg. Arg på allt och jag vill få vara arg. 

Jag är arg och skriker inte. Det gör jag aldrig. Men jag packar. Ska skriva isär en bokhylla. Ska få till allt. Ska fixa mindre än en månad kvar. Ska bli så jävla bra. 

Få flytta och bo själv. 

Och saken är att jag ser vad han gör nu under vår sista månad som sammanboende som plus och minus på relationskontot. Och när han gör vissa saker så hamnar det så jävla mycket på minus kontot för hans del. Vilket jag önskar att det inte gjorde. Jag önskar att jag bara kunde va kär och känna sådana känslor för honom. Jag skull så gärna vilja det. Men jag är mest arg nu.

Så nu ligger jag i ett bad, vattenbrist och allt. Andas och inser att jag skulle behöva skruva isär lite möbler. Men jag vill hellre ligga här och va i värmen. Så då gör jag det. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s