Det tunga 

Han börjar bli ledsen nu. Han fick vara själv i 24 timmar i helgen och saknade mig inte. Jag tror det tog på honom då han ville prata kl 22:55 igår och precis innan jag skulle gå till jobbet i morse. Jag sa nej båda gångerna då det brukar bli långrandigt och jag vill inte komma sent. Under många år har jag anpassat sönder mig efter honom. För att jag varit så rädd att förlora honom att jag hellre brutit ryggen än göra honom ledsen. Jag har gjort mig själv ledsen istället. Jag ser min del i det hela. Att jag inte hört till min inre röst av rädsla att förlora honom och hans familj. 

Jag funderar på vilka skäl som är värda en skillsmässa egentligen förutom de uppenbara, otrohet och misshandel. Något vi aldrig gjort mot varandra. 

Jag är inte kär längre. Jag känner inte kärlek som i att jag ser han som en man och jag är en kvinna. Det dog under förra året och jag orkar inte bära oss längre. Jag gör inte det. Jag flyttar. Jag ångrar inte det. Jag ser fram emot säng och soffa och ha lägenheten på mitt sätt. Jag ser fram emot egen vilja och att slippa det tunga. För bördan av oss har gjort att jag nästan gått av och att jag orkar inte längre. Jag känner mig så trasig. Samtidigt vetskapen om lägenheten som kommer komma i juli ger en inre kraft som jag behöver. 

Jag funderar på den här tyngden. Tyngden av att det är jag som får bära även flytten själv är svår. Han sa idag att jag borde dra ut honom på mer saker och träffa mer människor för att han ska utvecklas i sitt fritidsintresse. Men jag känner någonstans att ska jag verkligen behöva tvinga min partner på att gå på fest. Eller tillställningar. Eller annat som jag vill göra är det något fel. Han ska vilja göra det för min skull så som jag gör det för hans skull. 

Jag ska inte behöva tvinga. Precis som jag inte ska behöva ett stoppord för att han ska lyssna på mig som vår terapeut föreslog. ( obs inte vid sex, där är han ytterst respektfull utan i disskussioner). Att jag ska säga ett stoppord när jag verkligen menar nått. Ska inte ett  enkelt jag vill eller jag vill inte räcka? 

Advertisements

2 thoughts on “Det tunga 

  1. Det här är verkligen ett skäl till skilsmässa. Att man själv mår dåligt, är inte det en typ av misshandel? Nä, inte en fysisk men en psykisk och det är ibland så mycket värre. Jag har själv erfarenhet av båda och jag brukar säga att ett blåmärke försvinner men ärren i själen finns alltid kvar.

    Like

    • Jag vet inte. Jag tror inte det är psykisk misshandel men jag vet inte om det inte är det heller. Jag vet bara att det är för tungt nu för att jag ska vilja bo tillsammans. Men jag vill inte göra slut.

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s