Oj, livet alltså. Det är kort tid kvar till flytten som sker någon gång under sommaren. Jag packar i förrådet och försöker göra mig av med mitt gamla liv.
Jag gråter i badet och på toan. Ibland på kontoret och alltid på vägen hem från jobbet.

Jag får ofta kommentarer av honom, pikar om att jag lämnar. Att jag haft sönder hans hjärta. Men vet du, mitt hjärta är också trasigt.

Det konstiga är att när jag står där i förrådet så skäms jag för det jag gör. Jag vill inte visa att jag är i förrådet och packar saker. Jag vill inte visa att jag gör oss av med delar av oss. Slänger,  packar, separerar saker och sorterar det som är minnen av oss i två delar till minnet av han och minnet av jag. Jag vill göra det när han inte är hemma. Jag gör det alltid en stund efter jobbet. För att inte gå ner ifrån oss för att på så sätt han ska märka uppdelningen av oss till uppdelningen jag.

Så, jag har slängt en massor av saker, jag har gjort i ordning en boklåda, en låda till honom. En annan låda till mig. Jag ska sortera och slänga saker idag. Snart tror jag att det lätta av vårt förråd är klart.

Tills jag öppnade lådan med vårat bröllop och minnessaker därifrån. Då kom tårarna. Vigselprogrammet, val av bön, löftet om oss. Och att jag nu vill oss på ett annat sätt. Och att han inte vill oss på det sättet. Att skavet blev till en flytt.

Förstår ni att jag förstår ordet av hjärtskärande just nu. För det känns som att jag skär i mitt hjärta just nu. Jag skär och sorterar, slänger och separerar det i fina flikar med en blodig köttkniv som är slö.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s