Vet ni, idag har jag varit i källaren och roat mig med att gå igenom boklådor. Tre blev en ( överfull) boklåda. Jag ska försöka och nu menar jag verkligen, verkligen, verkligen säga försöka att få till max tre minneslådor och resten ska kunna plockas upp i lägenheten. Sedan ska jag ha en jullåda, en andra högtider låda. Så det borde bli max fem lådor kvar. Sedan har jag möbler som också måste göras nått med. Många möbler ska bort. Jag får glömma drömmer om ett bibliotek som jag ville ha när jag flyttar till hus.
Det får helt enkelt vara som det är. Jag ska göra mig av med bagage som inte behövs för att det är en säkerhet och trygghet att släpa runt på. Så böckerna ska doneras, möblerna ska till landet. Max tre lådor av minnessaker som ska till landet.
Igår ville jag bara grina. Grina, grina och jag grinade med( massor) idag är det som vädret som blåst liv in i mig och det känns bra. Bra att gå igenom källaren. Det enda som känns jobbigt är att om vi får gäster och min man måste ner i källaren så måste han hämta upp sovsaker därifrån och märker att jag röjt runt så det ser sjutusen gånger värre ut och att jag kanske skadar honom i det. Att påminna mycket mer än vad jag trodde skulle gå. Nu går jag till mig själv. Min egen lya. Men samtidigt så går jag från honom till särboskap.
Popcornlyan 