När skavet blir till sår

 

Det har gått så fort. Eller fort och fort. Det har pågått sedan september förra året. Det skaver i förhållandet. Det har skavt längre än september. Flera år. Skava, skava skava. Svälja, glömma, le, skava, förtränga, kämpa, kämpa,kämpa. Men det går inte längre nu. Det går inte.

I september fick jag nog. Sedan dess har jag kämpat, kämpat för oss inte bara svalt och skavt, satt plåster och nytt när skrapsåren går över i själen. Åh som jag inte har velat det här. Men nu blir det så. Tid isär, han hos sina föräldrar, jag här, familjerådgivning, skava, skava, skava. Förhållanden skaver alltid. Det vet jag. Alla förhållanden gör det. Men det här är skav som inte går bort. Det är skav som skapat nekros, död vävnad i kärleken. I oss. Det är vårt fel. Bådas vårt fel. pop

Droppen som rann över var för två helger sedan. Förra söndagen satt jag och grät vid datorn och skrev en intresseanmälan på en lägenhet. På måndag ringde hon och i torsdags tittade jag på den. I fredags var den min om jag ville ha den. Jag ville ha den. Så att efter 13 år tillsammans kommer jag till sommaren att bo själv. Ensam. I popcorn lyan.

Jag hoppas han stannar kvar som min särbo. Men det är inget jag kan begära. Jag berättade igår. Samma dag som terrorn slog till i Stockholm. Så sa jag: Jag har hittat en lägenhet. Jag ska flytta. Han sa: jaha. Grattis. Visade inga känslor och nä han kämpar inte. Så nu börjar det. Resan till popcornlyan.

På onsdag ska jag skriva på kontraktet.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s